FÄRDSKRIVARE I FORDON ÖVER 3,5 TON

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet stadgas i artikel 3 att förordningen inte skall tillämpas på ett antal typer av transporter som räknas upp. I punkten h) finns ett intressant undantag för det här fallet. Lydelsen av artikel 3, p h) blir då: ”Denna förordning skall inte tillämpas på vägtransporter med fordon eller en kombination av fordon med en högsta tillåtna vikt som inte överstiger 7,5 ton, vilka används för ickekommersiell transport av gods.”

I den av Vägverket utgivna promemorian rörande kör-och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter 2008-01-01 förklaras vad Vägverket anser skall gälla. Vägverkets tolkning kan alltid ifrågasättas eftersom det vi nu rör oss med är EG-rätt vilket innebär att den yttersta uttolkaren av gemenskapsrätten är EG-domstolen och inte Vägverket.
I nämnda promemoria finns på sidan 10 och 11 Vägverkets tolkning av undantag från kravet på färdskrivare som citeras:
”fordon eller en kombination av fordon med en högsta tillåtna vikt som inte överstiger 7,5 ton, vilka används för ickekommersiell transport av gods.
Det är två villkor som måste vara uppfyllda för undantaget, nämligen icke kommersiell och maximalt 7,5 tons högsta tillåtna vikt för fordonet eller fordonskombinationen.”
Sedan hävdar man att:”Icke kommersiellt betyder att ingen ersättning utgår för transporten vare sig direkt eller indirekt via den verksamhet som föranleder transporten.”
Detta trots att Vägverket tidigare under begreppet kommersiell konstaterat följande:
”Om en transport anses vara kommersiell eller inte torde ytterst avgöras av allmän domstol i enskilda fall.”

Redan förra året så blev en knalle på väg till Ockelbo med bil och husvagn stoppad av polisen och kallad till Gävle tingsrätt därför att han saknade färdskrivare. När åklagaren i målet granskade rådets förordning så konstaterade han att fordonskombinationen ej översteg 7,5 ton och att det var en icke-kommersiell transport. Åklagaren drog alltså slutsatsen att bilen och husvagnen omfattades av undantaget för krav angående färdskrivare och lade därför ner åtalet mot knallen.
Att en knalle med husvagn på väg till en marknad återigen skall behöva hamna inför en domstol därför att vägverket i sin tolkning av nämnda förordning rör sig i en gråson och i kollisionskurs med åklagare är inte längre acceptabelt.